”Jag heter Christoffer och jag är spelberoende”.
Karlstad 2017: mitt mående når en ny botten. Jag funderar på om livet verkligen är värt att leva, trots allt vackert och värdefullt jag omges av. All kärlek jag inte kan ta emot. Eller ge. Alla jag svikit. Ljugit för. Jag orkar inte leva i den här lögnen längre. Någonting lyfter mig, troligtvis skräck, får mig att be om hjälp. Livrädd, ynklig och skamfull sitter jag framför min fru. Den här gången berättar jag hela sanningen. Vårt hem är i fara. Där och då slår jag undan hennes ben, skoningslöst. Jag tänker att allt är slut, övertygad om att hon, och alla andra, kommer att lämna mig. Jag kommer att bli ensam. I min värld förtjänar jag inte bättre. Finns det någon framtid så saknar jag förmåga att se den. Förtvivlan, rädsla och mörker. Och skam. Massor av skam. Vi kastas in i kaos.
2018 avslutas min professionella behandling hos min guide och mentor Bosse. Senaste året har ägnats åt att laga relationer, både till mig själv och mina nära och kära. Jag lär mig att jag besitter förmågan att förändras. Att JAG kan påverka mitt eget mående. Det är en otrolig känsla. Jag upptäcker att jag är långtifrån ensam, och får ovärderlig stöttning av min fru, min familj, min arbetsgivare, kollegor, släktingar och vänner. Trots att jag skadat många av dem finns de kvar vid min sida. I min personliga utveckling och spelfrihet har jag också oersättlig hjälp av den lokala självhjälpsgruppen GA Karlstad. Jag känner mig stark, och bestämmer mig för att sluta snusa, övertygad om att jag kommer att klara det.
Vi hoppar till 2019. Verktygen jag skaffat mig börjar göra skillnad. Jag bryter igenom min ”comfort zone” och vågar mig iväg på tre olika anställningsintervjuer. Trots att jag är öppen med mitt spelberoende får jag flera erbjudanden. Ärlighet verkar löna sig. Till sist nappar jag på ett. Förändringen skrämmer mig och det är svårt att lämna fina kollegor och människor. Men: vilken känsla att tro på sin egen förmåga igen, och att få bekräftat att även andra gör det. 2019 är också året som jag, tillsammans med andra spelberoende och anhöriga, bildar Spelberoendes Förening Karlstad.
2020 kliver jag på vägen mot karriärbyte. Arbetet med att förändra mig själv, i kombination med all positiv feedback jag får genom spelberoendeföreningen, leder till att jag söker kurser på olika universitet och högskolor. Beroendeproblematiken, vad som driver oss, hur vår hjärna fungerar…allt det där fascinerar mig! I skuggan av pandemin och de förändringar den medför, sitter jag i Karlstad och studerar om att ”förstå och arbeta med missbruk och beroende” på Malmö Universitet. Samtidigt arbetar jag heltid som förskollärare, sköter spelberoendeförening och försöker vara en bra och förstående make och pappa. För tre år sedan hade jag bara tid till spelet. Min drog. Flykten från mina egna misslyckanden.
Att fortbilda mig ger blodad tand. 2021 tas nästa steg mot karriärbyte då jag påbörjar utbildningen till beroendeterapeut (Alkohol- och drogterapeut) hos Bergströms. Det krävs att min fru pushar mig, vilket hon alltid gör när jag har svårt att ta beslut. När utbildningen väl är påbörjad känns det så otroligt rätt. Det är det här jag vill göra!
2022 knackar på. Jag har det egentligen bra, omgiven av min fantastiska familj, fina kollegor och vänner, och jag studerar vidare mot det jag vill arbeta med. Snart fem år utan spel. Fyra utan snus. Ändå känns det mörkt och tungrott, och jag är inte helt tillfreds med mig själv. Plötsligt ringer min vän och mentor Bosse. Han frågar, med sin breda sysslebäckska dialekt: ”Du Christoffer, ä dänte dags att du börj jöbb på rektit snart?”.
Inte ska väl jag? Eller jo, varför inte? Plötsligt befinner jag mig i en helt ny situation, med registrerad verksamhet och FA-skatt, och skapar hemsida. Och året fortsätter att leverera: fem år utan spel har gått. Likaså fyra utan tobak. Jag har också blivit inbjuden att representera Spelberoendes Riksförbund under Almedalsveckan, och i dagarna fick jag reda på att jag klarat läsårets studier. Motivationen är på topp. Jag vill hjälpa fler. Alla förtjänar att må bra. Du också. Och faktiskt, även jag.
2023 då? Hittills har det handlat om personlig utveckling och att våga sig på nya utmaningar. I min roll som rådgivare för Spelberoendes Förening Karlstad har jag träffat Anna på Suicide Zero, som fick oss intresserade av att göra skillnad genom att gå med i NSPH Värmland (Nationell Samverkan för Psykisk Hälsa), och mig att utbilda mig till samtalsledare för Patientforum, i regi av NSPH Värmland. Utöver det har jag börjat engagera mig i Hjärnkoll Värmland och planerar att utbilda mig till ambassadör hos dem under hösten. Sex år i spelfrihet och fem år utan snus har passerat. Datumen i sig har inte firats på något sätt, men är värda att uppmärksamma för att påminna mig själv, dels om jobbet jag gjort, men också om vad jag aldrig vill återvända till.
Här på Slutspelat är behandlingen för min allra första kund i slutfasen. Vilken häftig upplevelse att få vara med en person på det första, jobbiga steget, och bidra till personlig utveckling, god psykisk hälsa och tillförsikt inför framtiden!
2024 är året jag blir färdigutbildad alkohol- och drogterapeut (beroendeterapeut). Bara slutspurten kvar! Till min uppsats under den avslutande terminen väljer jag frågeställningen: ”När i diagnoskarriären söker personer med spelproblematik att hjälp?”. Min uppfattning är att de allra flesta hinner väldigt långt in beroende och psykisk ohälsa innan de första jobbiga, men ack så viktiga, stegen till ett bättre mående tas.
Året inleddes dock med en veckas utbildning till instruktör i Mental Health First Aid (Första Hjälpen till Psykisk Hälsa). Utbildningen, som anordnas av Nationellt Centrum för Suicidforskning och Prevention (NASP) vid Karolinska Institutet, gav mig en häftig blandning av kunskap, inspiration och trygghet att använda inför kommande uppgifter. För att inte tala om intressanta möten med kloka och fina människor. Rekommenderas varmt! Tack till Region Värmland för möjligheten!
Just det ja, dags att återvända till den där slutspurten …
Åren före 2017? Det tar vi någon annan gång.
Med kärlek / Christoffer Strålman, april 2022 (uppdaterad i april 2024).